Är otroligt trött. Mycket som pågar i huvudet. Det snurrar, upp och ner. Jag är på topp för att nästa sekund ha ont och känna tårarna bränna bakom ögonlocken. Har inte tid att vara sjuk och inte riktigt råd heller. Det är stressigt för alla nu och utan mina fantastiska lärare vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Även om deras oro känns aningen överdriven känns det skönt. Behöver någon som pushar iväg mig till doktorn, även om det tar emot. Jag är inte så sjuk. Bara lite granna. Bara lite mer än vad jag orkar med när man är långt borta och tiden inte vill räcka till. Lyssnar på svensk melankolisk musik och känner mig lugn. Nästan lite deppig.

Sova en stund hade varit skönt. Är lite vimsig och vaknar mitt i natten. Inatt gick jag upp, virrade handduken omkring mig och klev in i badrummet för att ta en morgondusch. I mitt huvud var klockan halv sju och dags att gå upp. Klockan på mobilen var 02.23 och det var verkligen inte dags att röra sig ur sängen. Snopen gick jag tillbaka in i rummet, hängde tillbaka handduken och sov några timmar till. Virrig. Behöver nog äta mer spenat ändå.

Sånt här kul kan man göra här nere och lämna in som sitt Pre-Final projekt och få förundransvärt mycket beröm. Det är storstädning som gäller, av lägenheten, huvudet och datorn. Kära dator som blivit så rackarns seg nu den senaste tiden. Det är nog inte riktigt kapabel att hantera mina Photoshop-projekt. Jag har inte tänkt på det förr hur stora de faktiskt är och att man inte kan begära att en laptop (även om det är macbook pro) ska klara vad som helst. En iMac hade inte suttit fel som välkommen hem present...

Jag kommer sakna all utrustning som en tok. Att redigera på en stor skärm, en ordentlig, kraftfull dator är inte något jag haft lyxen att göra innan. Att kunna fota med ett objektiv bäst lämpat för uppgiften är inte heller något jag kunde göra hemma. Varför måste det vara så satans dyrt?

Min kära kamera har börjat stötta på problem och jag är i stort sett livrädd att den ska ge upp. Det är lite si och så med fokuseringen, ibland vill den, ibland inte. När jag fotade frukter med bubblor gav fokuset upp helt och hållet, paniken infann sig och jag rusade till Marco. Han tar upp kameran i sina händer och problemet är som bortblåst. Den är nog bara lite trött, min kära vän. Han behöver nog också ta en paus och andas efter slutprojektet.

Tekinken går det nerför med men jag mår bättre än på mycket länge. Trött efter en natts äventyr men lugn, mätt och jag trivs. Vi städade precis lägenheten, nu ska jag ta ett glass cola och njuta av den femte sista lördagen i det här landet.

Frukter i bubblande vatten. Fint ska det vara när det gäller slutprojekt. Har gjort klart vattendelen och det är två veckor kvar. Stressen infinner sig ganska mycket men jag litar på mig själv och att jag kan klara av det här. Regnet öser ner, skorna läcker in. Det är kallt och sedan jättevarmt. Är väldigt glad över att slippa en vinter i det här landet och flyga hem till sommaren. Att köra bil igen, det drömmer jag om. Och att laga mat, massor med mat. Äta mat. Äta kött. Äta gotteligod mat, grillat, falukorv, pulvermos, tunnbröd, riktigt bröd, ost, mjölk, fisksoppa, grönsaksoppa, fiskgratäng, kyckling i ugn med klyftpotatis, åh. Dregel!

Detta är Wouter. En människa jag hade träffat två gånger innan jag frågade om vi fick smeta in färg i ansiktet på honom. Han svarade ja och den tredje gången jag såg honom lät jag Kristina måla lila mustasch i hans ansikte. Det hela avslutades med blåa, gula och lila toner överallt och pricken över i:et var den orangea färgen som rann ner för hans panna, ner för näsan och in i hans mun. Undrar varför han inte svarar på mina sms längre... 

Har gjort klart 7 av 10 självporträtt. Idéerna börjar tryta lite och de sju som är klara är jag fantastiskt nöjd med, vet inte hur jag ska kunna överträffa mig själv med ytterligare tre stycken. Har mått bättre än vad jag gjort den senaste veckan. Druckit flera liter tranbärsjuice och knaprat smärtstillande. Två studioplåtningar på det och mitt sinne har varit en ganska stor dimma. Nu återstår bara förbaskat mycket ryggont som jag inte riktigt förstår var det kom ifrån. Troligtvis bara en förkylning som hamnat snett.

Final Project har varit hemsökt. En klasskamrat hade inbrott i sitt hus och blev av med dator, kamera, objektiv, hårddisk och smycken. En annan klasskamrats pojkvän föll från en byggnadsställning och skadades svårt. En tredje klasskamrats far avled efter en tids sjukdom. Rumskamraten blev av med sin väska med minneskort och personliga tillhörigheter under ett bilinbrott. Och en fjärde klasskamrats undervattenshus började läcka så hans kamera och objektiv slutade fungera. Imorgon bjuder Marco klassen på lunch på grund av allt som hänt. Försöka uppbringa lite positiv energi så att alla orkar hela vägen ut. Det är bara tre veckor kvar nu. Allas arbeten hittills ser enormt bra ut och ännu en gång blir jag förstummad över alla dessa talangfulla människor. Är så otroligt glad över att jag åkte hit. Att jag har fått uppleva allt det här. Det är ett lugn i kroppen igen. Det är väldigt skönt.

Förstår inte vad det är som är så speciellt med natten. Varför jag inte kan vara lika kreativ på dagen. Och varför de nätter jag absolut behöver min sömn det är då min hjärna börjar producera. Det är ett mysterium.

Do you remember the scars I showed you
the stories I told you
how I always said forever
when you asked me to stay true